Ett brev till min....

Så här skrev ja till en i mitt jobb och detta är min vardag eller min syn på en liten lite del....

"Hejsan !!

Måste bara få ur mig en sak.
Det du och mor tycker jag saknar, ödmjukheten...
Ja du... Kan vi vända på det ett tag ????
Jag ska försöka förklara så gott jag kan på mitt sätt.
Jag har aldrig kännt mig älskad. Jag har heller aldrig kännt mig behövd.
Jag har aldig kännt en ärlig lycka,
Mina barn kom till för att jag var svag och dom har hm hm använt som ett vapen mot mig, jag ÄLSKAR mina barn över allt annat.
MEN....
Vet du hur hjärnsupstans känns ? Vet du hur kladdigt en människa kan bli ??? Kan du föreställa dig hur lite kraft det behövs för att skada ett skellet ?? Bara några frågor... Jag vet inte vad ödmjukhet är och kommer nog aldrig förstå det.
Men jag hoppas jag kan bli en bra människa en dag och att jag kan bli en bättre lyssnare..
Jag önskar bara att ni alla kunnde se en liten del av mitt gamla liv och kanske förstå mig och mina mardrömmar.
Detta har jag inte tagit upp med mor. Känner på något vis att jag kan prata med dig och lita på dig, vill bara att ni / du kanske kan tänka på att jag har levt ett liv som är värre än din hemskaste mardröm.
Har försökt att prata med psyk om vissa saker och hmmmm, dom vill jag ska ta tabletter för mina "problem"... Va ska jag säga...
Skrattretande.... Tyvärr ser jag ALLA liv lika. Inga undantag,mer än min familj...
Så snälla jag ber dig, försök att förstå det tar mycket mycket lång tid för mig att lita på någon och ännu mer tid att hitta eran ödmjukhet.. På mitt språk heter det respekt... Jag gör allr jag kan för att komma dit ni är....
Hoppas du kan förstå mig lite bättre...
Kram din bror Peter
P.S ses på juldagen D.S
"Så löd brevet och mina tankar "
Hur ser eratt liv ut ???