Sitter och avnjuter en kaffe i tystnaden. En återkommande komentar som kommer i mitt jobb, är hur kan den personen göra si eller så ?
Mitt svar blir att alla är vi olika. Men visst kan jag förstå osäkerheten i att lita på folk som säger en sak och visar en annan och beter som som en tredje. Snacka om att åka karusell...
Varför ska det vara så svårt att ta egna beslut och våga visa sina egna känslor, visst att man har blivit sårad en eller tusen gånger. Men det vet ju inte jag eller du om. Så att om man inte talar om hur man själv mår, hur ska då någon annan veta det ?
Det kommer ju ALLTID finnas folk som inte kan se sig själva utan att sparka ner någon annan. Eller att det finns folk som projekterar över sitt mående på någon annan och slipper se sig själv. Mycket bekvämt och falskt. Men det kommer alltid att finns den sortens personer.
Jag både ser, hör och ibland känner dig, även om jag inte finns precis ju då !!
Kram på er alla !!
