Tack för alla som tittar in och skriver till mig !
Har en liten liten fundering om detta med att vara pappa i ett samhälle !
Skulle det vara accepterat att en pappa ringer och skriker och idiot förklara barnas mor till sitt barn ? Och dess utom inte vara nykter !
Undra om det hade varit godkänt att en pappa höll på så här sedan 2007 ?
På ett sätt börjar jag förstå pappor som tar sitt liv och barnas liv ! Var finns hjälpen för oss ? Så länge jag minns har jag fått lära mig att pojkar gråter inte och visar inga känslor, hmmmm.
Efter min behandling så både gråter jag och visar mina känslor öppet , men ibland vore det så mycket enklare att göra som jag alltid gjort .
Jag vet att det inte är en lösning på saker , men frustrationen över att vara en maktlösa pappa är outlidligt .
Så JAG förstår när det kan gå väldigt snett hos vissa pappor .
Jag vet också att det finns minst lika många mammor som går igenom detta helvete . Man borde granska lagsystemet lite , var är tryggheten hos barn när det går så här snett och det finns dommare som menar att barna mår bra av att se bägge föräldrarna !
Jag hade den filosofin också , tills nu . Jag är själv skilsmässobarn sedan tre års åldern och växt upp med en alkis till styvfar , han lever inte längre idag och jag kan inte få förklarat varför han gjorde som han gjorde . Jag kan bara försöka förstå att han har vuxit upp i samma sits som han lärde mig , att prata med knytnävar och inte visa några känslor .
Tack Kålmordensbehandlingshem för att jag fick chansen att ändra mitt liv !!!
