Onsdags morgon och det blåser så det tjuter i kåken .
Sitter i mina funderingar om ensamheten . Det finns två sorters ensamhet .
Den första väljer man själv och bestämmer sig för att vara själv , den kan man leva med och den kan vara rätt skön .
Den andra är icke vald ensamhet typ mobbing eller misshandlad . Jag själv har varit både mobbad och psykisk misshandlad , så idag har jag valt att stänga in mig . På så vis slipper jag bli påmind om hur det är att vara tex mobbad .
När man lever ett lite mer skyddat liv så ramlar man lätt dit på vad alla andra säger och tycker , känner att jag har kommit till en vägskäl där jag nog aldrig mer kommer tro på vad folk säger . För hur mycker jag än försöker anpassa mig till samhället så känns det fel . Varför kan folk inte ta mig för den jag är idag ?
När jag växte upp så var det en styrka att vara sig själv och hålla fast vid ett förhållande . Idag är det ingen styrka att vara sig själv , då är man mer udda och konstig . Sen när jag lyssnar på folk idag och deras syn på förhållande blir jag mörkrädd . Idag verkar det som om man nästan ska ( pippa ) högt och lågt och med så många som möjligt . HUGA ......
Finns det någon kärlek kvar i samhället ? Det ska vara det nyaste och finaste av allt . Ju mer man slarvar runt ju bättre . Måste vara något fel tycker ju jag . Kan ju inte finnas någon kärlek i att inte kunna prata med den man tycker om eller inte våga visa sina känslor för den man tycker om .
Har blivit så enkelt att säga förlåt och jag älskar dig . Varför ska det missbrukas så med dom orden ? Barna som växer upp i detta vet ju inte vad dom orden står för . Det synd ju ute en fredag eller lördag , det har la aldrig varit så mycket fylla som det är nu . Polisen har ju inget annat att göra än att köra hem fyllehundar och jaga fyllebråk .
Vad är det för syn våra barn får på livet ?
Barna som växer upp idag ska ju ta hand om många av oss när vi blir gamla .
Jag vågar inte bli gammal !!!
Kram på er !!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar